Julbord

 Tidigare i veckan fyllde maken 60 år. Eftersom vi tycker om att gå ut och äta och eftersom det sker ytterst sällan nuförtiden på grund av coronapandemin bestämde vi oss för att passa på och få avnjuta ett julbord. 

60-åringen 

Axmar Brygga annonserade om julbord med extra ansvar och det lät ju hoppingivande. Idag var vi där på årets allra första sittning. Jag tror vi var åtta personer som kom då, några fler en kvart senare och sedan droppade det in mindre sällskap med jämna mellanrum. Tidigare år har sillbuffén serverats på den inglasade bryggan och det kallskurna i själva restaurangen, i år serverades båda bufféerna i båda rummen och eftersom vi anlände i små grupper blev det heller aldrig kö när man hämtade maten. Detta, samt att det var glest mellan borden, gjorde att man kunde känna sig någorlunda trygg. Handsprit fanns också i lokalerna, i sådana där smarta behållare som skickade ut en dos när man höll fram handen. 

Glest mellan borden. Även mellan gästerna till att börja med. 

Maten var bra, julbordet har alltid varit bra i Axmar, så det var ju vad vi förväntade oss. Det som var nytt var att vi fick egna skålar med potatis och egna små smörburkar på borden. Maken påstår att jag alltid klagar på sillen och delvis har han nog rätt, ofta får man på restaurang sill som smakar rått. Så icke den här gången, här passade jag istället på att berömma sillen, den var väldigt bra i alla de inläggningar jag smakade.

Ingen trängsel vid buffén. 

Mätta och belåtna styrde vi hemåt igen.